. En liten fundering

Var ju som sagt på "helsestasjonen" igår på sju veckors kontroll.

Fick återigen några papper, eller faktiskt en hel liten pärm med papper av vår "helsesöster".

Började läsa lite smått. Men tröttnar.

Allt inleds alltid med att ja "nu har ni blibit föräldrar, en ny individ har kommit till världen" - sant. Men fortsätter snabbt med "Nu förändras hela livet, det kan vara väldigt jobbigt, och krävande, det är svårt att föreställa sig hur det kommer bli".

Men vilket väldiugt tjat det ska vara. Är inte allt vad man gör det till?

Jag har fortfarande och vet att det inte gått lång tid känt att det är jobbigt en sekund.

Okej, Melvin är snäll, lugn och trygg. Men kan det ha något att göra med att vi är lugna och trygga och stressar inte upp oss att göra?

Vi daltar inte om allt, och har absolut inte slutat leva.

Och natruligvis kan jag låta honom vara med andra, Fredrik-mormor-morfar-farmor-farfar-moster-faster-gudmor- ja klart andra kan få vara honom några timmar också, utan att jag vakar som en hök och är stressad. Vem vinner på det?

Och känner mig faktiskt inte som en dålig männsika för det. Är helt säker på att jag gör honom en tjänst.

Älskar att vara med min plutt - men tror inte det är nyttigt att vara det 24/7 heller.

Vi har det bättre än någonsin : )

Vart bara lite irri på alla dessa info blad. Bättre att ta allt som det kommer.

Orka planera in i minsta detalj, och sluta vara så rädda.

//Maja - Ibland orkar man inte höra allt tjat