Redan gått två veckor.
På ett sätt känns det som en evighet, mini har ändrats, blivit massa större.
Märkligt. Men än ligger min groda på bröstet och sover.
Kan inte sluta snosa..
Lever just nu i en vardag utan tid.
Det är så det ska vara.
//Maja- Orken påväg tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar